Saknaden gör ont :-/
Fyy så det värker i mej. Det e sånt här som gör att man verkligen vet hur mycket man älskar någon. Dagarna rullar på, åren går å allt går som på rutin men i nöd kommer värkligen känslan av kärlek till någon fram. Det värker i mej, känner mej alldeles gråtfärdig men jag vet dock att jag snart har honom hemma igen. Dom mår bra trots allt men jag vill ha honom här NU!!! Väntan gör mej galen!!!
Tur att dom kunde ta sej i land, tanen på att det kunde gått helt snett får mej snart att börja gråta å smärtan i hjärtat e obeskrivlig.....Tänk om dom inte klarat sej.....vad hade jag gjort då? Jag vet att livet måste gå vidare, iaf för mina barns skull men hur??? Borde inte tänka så nu när jag vet att läget e under kontroll å att dom mår bra men det e svårt att slå den tanken i från sej. Låg vaken fram till 4 i morse å grubblade, försökte lägga tankarna åt sidan å se på tv men det gick inte...filmen jag började glo på verkade skitbra men när slutet var kunde jag inte ens minnas vad den handlade om...var nån helt annan stans i mina tankar i mellan åt. Förståligt, jag vet men fan så jobbigt oxå.
Sanna skruttan var orolig, hade svårt att somna i går men tillslut tog sömnen överhand å hon sussade sött, lite oroligt men hon vaknade inte iaf. Hon ville inte bli lämnad på dagis i morse, hon sa att hon ville vara med mej så jag tog hem henne en stund så fick hon ringa honom å höra att allt ar bra sen gick det att lämna henne på dagis igen. Visst hade hon kunnat få vara hemma med mej idag men det hade inte varit nått "nöje", jag irrar runt här å vet inte vad jag ska göra. Rastlös så in i bomben å hade hon då varit hemma hade det förmodligen bara varit irritation som kretsade här hemma...nää min skrutta har det bättre på dagis å kan glömma saker för stunden.
Nää nu ska jag gå å ta dagens sjuttioelfte cigg.....vad ska jag annars göra????
*saknar*
Tur att dom kunde ta sej i land, tanen på att det kunde gått helt snett får mej snart att börja gråta å smärtan i hjärtat e obeskrivlig.....Tänk om dom inte klarat sej.....vad hade jag gjort då? Jag vet att livet måste gå vidare, iaf för mina barns skull men hur??? Borde inte tänka så nu när jag vet att läget e under kontroll å att dom mår bra men det e svårt att slå den tanken i från sej. Låg vaken fram till 4 i morse å grubblade, försökte lägga tankarna åt sidan å se på tv men det gick inte...filmen jag började glo på verkade skitbra men när slutet var kunde jag inte ens minnas vad den handlade om...var nån helt annan stans i mina tankar i mellan åt. Förståligt, jag vet men fan så jobbigt oxå.
Sanna skruttan var orolig, hade svårt att somna i går men tillslut tog sömnen överhand å hon sussade sött, lite oroligt men hon vaknade inte iaf. Hon ville inte bli lämnad på dagis i morse, hon sa att hon ville vara med mej så jag tog hem henne en stund så fick hon ringa honom å höra att allt ar bra sen gick det att lämna henne på dagis igen. Visst hade hon kunnat få vara hemma med mej idag men det hade inte varit nått "nöje", jag irrar runt här å vet inte vad jag ska göra. Rastlös så in i bomben å hade hon då varit hemma hade det förmodligen bara varit irritation som kretsade här hemma...nää min skrutta har det bättre på dagis å kan glömma saker för stunden.
Nää nu ska jag gå å ta dagens sjuttioelfte cigg.....vad ska jag annars göra????
*saknar*
Kommentarer
Trackback
